EmiliaMöller

Jag har så mycket som behöver få komma ut men som jag inte vill skriva eller berätta för någon. Jobbigt att känna så. Att inte vilja berätta eller prata om det, men jag vet inte varför egentligen, kanske för att jag inte vill tillåta mig själv att få känna saker. Saker som blir för jobbiga att inse att man verkligen känner.

Det är som en dragkamp i kroppen, ena stunden tycker man att allt är underbart här uppe. Andra stunden mår man illa på grund av allt man känner. Det jag inte får känna för mig själv. Jag vill bara skrika! Men det ger inte samma effekt här på bloggen. Ska nog gå till gymmet imorgon och köra riktigt hårt så hela kroppen får ur sig allt.

Varför är det så långt. Nä nu ska jag sluta älta allt, men svårt!

Nu börjar ett nytt år och jag hoppas och håller alla tummar att det ska bli ett minst lika bra år som 2009. Fast lite bättre. Kan kanske slippa allt tjafs som varit och må lite bättre. Hoppas att det blir som jag hoppas på, isf får ni reda på allt om ungefär tre veckor om ni har tur. Kanske mer kanske mindre. Och om någon vecka till blir det ännu bättre om jag inte har tur innan :P.

Nu ska jag fortsätta kolla på Ondskan med das familja! Halva :)

Imorgon, träna eller skrika... Träna eller skrika.... Hhmmm... Både och? Jaja, sov gott!