...
Jag ser dig...
Jag är helt tom på ord men fylld med känslor! Ändå upp till bredden och lite till. Och om inte något går åt rätt håll snart så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Att alltid vara stark och stå upp för det rätta och ta smällar är inte alltid så lätt. Känna att händerna som var så hårt knutna nu öppnar sig och allt bara sipprar ut! Bara försvinner från mig. Att gå igenom det jag går igenom på drygt fyra månader är inget som jag önskar någon! Och att samtidigt komma ihåg vad som finns kvar och vad man vill ha kvar.
En sak jag har lärt mig är att det är så mycket lättare att se det man förlorar och tappar än att komma ihåg och verkligen se att det man har kvar och som finns framför en verkligen finns! Att inte glömma bort sig själv och att leva. Sluta gå genom sitt liv sovandes och missa så många tillfällen som ges.
Jag har inte riktigt kommit över allt som hänt, och det lär nog ta en tid. Men jag vet också att jag kommer må mycket bättre. Och jag har kommit en bra bit på vägen måste jag säga! Jag hoppas och har all tillit till att allt kommer vara bra om tre månader. Men just nu finns jag här, liggandes i min säng och funderar på livet. Och försöker koncentrera mig på min andning så att jag inte skenar iväg hej vilt.
För i slutändan så är det ju faktiskt nu man kan göra något åt sin situation, i just detta andetaget. Man kan bestämma sig för vilken väg man ska välja eller vad man ska ha på sig eller vilken sida man ska ligga på när man somnar. Men du kan inte göra något åt OM det skulle hända att du väljer fel väg eller tar fel kläder på dig eller vaknar med en arm bortdomnad NU. Det får man göra något åt då, just i det andetaget. Och på något sätt så tycker jag att det känns så befriande. En lättnad över att jag bara just nu kan göra förändringar!
Ska kanske börja läsa min egen blogg för att förstå hur jag ska gå vidare. Hur jag vill leva mitt liv.
Igår fick jag kommentaren "Inte konstigt att ingen gillar dig Emilia" och min reaktion var så himla skön. "Nähä det är upp till er om ni inte gillar mig! Jag är den jag är och gillas det inte tvingar jag ingen! Men ni har förlorat en jäkligt bra vän!"
Med dessa ord sagda säger jag nu godnatt! Hoppas att alla sover gott!
Att alltid vara stark och stå upp för det rätta och ta smällar är inte alltid så lätt. Känna att händerna som var så hårt knutna nu öppnar sig och allt bara sipprar ut! Bara försvinner från mig. Att gå igenom det jag går igenom på drygt fyra månader är inget som jag önskar någon! Och att samtidigt komma ihåg vad som finns kvar och vad man vill ha kvar.
En sak jag har lärt mig är att det är så mycket lättare att se det man förlorar och tappar än att komma ihåg och verkligen se att det man har kvar och som finns framför en verkligen finns! Att inte glömma bort sig själv och att leva. Sluta gå genom sitt liv sovandes och missa så många tillfällen som ges.
Jag har inte riktigt kommit över allt som hänt, och det lär nog ta en tid. Men jag vet också att jag kommer må mycket bättre. Och jag har kommit en bra bit på vägen måste jag säga! Jag hoppas och har all tillit till att allt kommer vara bra om tre månader. Men just nu finns jag här, liggandes i min säng och funderar på livet. Och försöker koncentrera mig på min andning så att jag inte skenar iväg hej vilt.
För i slutändan så är det ju faktiskt nu man kan göra något åt sin situation, i just detta andetaget. Man kan bestämma sig för vilken väg man ska välja eller vad man ska ha på sig eller vilken sida man ska ligga på när man somnar. Men du kan inte göra något åt OM det skulle hända att du väljer fel väg eller tar fel kläder på dig eller vaknar med en arm bortdomnad NU. Det får man göra något åt då, just i det andetaget. Och på något sätt så tycker jag att det känns så befriande. En lättnad över att jag bara just nu kan göra förändringar!
Ska kanske börja läsa min egen blogg för att förstå hur jag ska gå vidare. Hur jag vill leva mitt liv.
Igår fick jag kommentaren "Inte konstigt att ingen gillar dig Emilia" och min reaktion var så himla skön. "Nähä det är upp till er om ni inte gillar mig! Jag är den jag är och gillas det inte tvingar jag ingen! Men ni har förlorat en jäkligt bra vän!"
Med dessa ord sagda säger jag nu godnatt! Hoppas att alla sover gott!
Jag ser dig
<3
Kommentarer
Postat av: Anonym
Konstigt att det alltid är fel på alla andra.............
Trackback
