Stanna upp och se dig omkring

Tror att jag känner mig tom inombords. Hur sjukt det än är så fattar jag inte vad det är som händer hemma. Jag hoppas och ber på alla plan jag har att Malin ska klara sig. Inte för att jag är vän med henne, men för henne själv och alla runt henne som känner henne bättre. Jag tror på henne!

Att gå genom livet utan att stanna upp och se vad man har runt sig är som att sova sig igenom en underbar film. Man missar allt, och sen blir man ledsen för att alla andra berättar för en vad som hänt, men man själv har missat hela upplevelsen.

Jag försöker själv leva mitt liv fullt ut, men det är inte alltid lätt eftersom människan vill springa ifrån allt som gör ont. Man vill slippa lida. Men jag tror att går man igenom det som gör ont kan man tackla det på ett lite annorlunda sätt när det kommer tillbaka. Om ni förstår vad jag menar... Att lära sig hur man reser sig efter ett slag utan att det gör ont är ingen lätt sak. Men skönt när slaget kommer igen. För då vet man vad som krävs.

Det är en sak man alltid måste jobba med, men det är tacksamt när man reser sig igen och inser hur mycket som egentligen finns runt omkring en. Är glad för det jag har idag.

Nu ska jag gå och lägga mig om en liten stund. Ska på upptäcksfärd imorgon, möte och sen handla mat så vi inte svälter ihjäl här hjemme. Med Sebbe off course :)

Godnatt allesammens!
<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0