På bussen och filofoserar (ja jag vet att det inte heter så ;) )
Sitter på bussen och ser hur allt bara åker förbi och jag vet att jag är på väg hem till min familj och mina vänner. Jag vet att jag snart får krama min syster igen efter snart tre veckor :) Ska bli härligt, men ändå kan jag inte hjälpa att sakna Oslo lite grann. Kommer kännas konstigt att gå på bussen och vara tvungen att betala biljett och kommer kännas konstigt att inte kunna ta sig var man vill med buss, trikk eller Tbana när man vill. Men nu blir det till att packa och fixa lite andra nödvändiga saker när vi "landar" i Trelleborg igen :)
Kunde inte sova inatt för att jag låg och tänkte på så många olika saker. Hur kommer allt bli? Hur länge kommer jag stanna i Oslo? Varför bestämde jag mig för att åka? Hur kommer allt lösa sig med jobb? Varför bestämde sig mina två dåvarande bästa vänner för att sluta prata med mig?
Den sist nämnda har jag funderat över länge länge! Och har inte vetat eller om jag skulle nämna det här, men jag bara måste. Att inse att dom inte ville prata med mig var svårt, men jag förstod det när jag inte var välkommen på fester längre. Eller när alla trodde att jag bodde kvar i Borlänge fast det var månader sen jag gjorde det. Efter mycket funderande över vad jag skulle kunnat gjort dom eftersom dom slutade prata med mig kom jag fram till att jag har inte den blekaste aning.
Men efter ett tag började jag tänka att jag kan klara mig utan dom. Jag har min familj och andra fina vänner som jag uppskattar och är väldigt glad över! Och lite senare kom jag fram till att vad är det för vänner som bara slutar prata med en utan att ens säga något. Att inte bry sig om att prata om problemet som uppstod antagligen. Det är ganska uppenbart att dom inte ville vara vän med mig längre.
Men jag mår lika bra för det nu, kunde nog inte må bättre och uppskatta mina närmsta vänner mer än vad jag gjort tidigare. Så tur för dom :)
Just nu har vi ett par timmar kvar till Göteborg. Sen är det inte långt kvar :)
Peace out! :)
Kunde inte sova inatt för att jag låg och tänkte på så många olika saker. Hur kommer allt bli? Hur länge kommer jag stanna i Oslo? Varför bestämde jag mig för att åka? Hur kommer allt lösa sig med jobb? Varför bestämde sig mina två dåvarande bästa vänner för att sluta prata med mig?
Den sist nämnda har jag funderat över länge länge! Och har inte vetat eller om jag skulle nämna det här, men jag bara måste. Att inse att dom inte ville prata med mig var svårt, men jag förstod det när jag inte var välkommen på fester längre. Eller när alla trodde att jag bodde kvar i Borlänge fast det var månader sen jag gjorde det. Efter mycket funderande över vad jag skulle kunnat gjort dom eftersom dom slutade prata med mig kom jag fram till att jag har inte den blekaste aning.
Men efter ett tag började jag tänka att jag kan klara mig utan dom. Jag har min familj och andra fina vänner som jag uppskattar och är väldigt glad över! Och lite senare kom jag fram till att vad är det för vänner som bara slutar prata med en utan att ens säga något. Att inte bry sig om att prata om problemet som uppstod antagligen. Det är ganska uppenbart att dom inte ville vara vän med mig längre.
Men jag mår lika bra för det nu, kunde nog inte må bättre och uppskatta mina närmsta vänner mer än vad jag gjort tidigare. Så tur för dom :)
Just nu har vi ett par timmar kvar till Göteborg. Sen är det inte långt kvar :)
Peace out! :)
Kommentarer
Trackback
