Snart?

Man får inte lov att må så här på grund av något sånt.

Rädsla, lycka, förhoppningar, ovetande. Man vet inte hur man ska vara eller må. Vågar man hoppas? Vågar man lita på sina känslor... Jag är rädd för att ha fel...

Det är som när ens väska blir skickad fel. Man sitter på sitt flyg på väg hem. En timme innan landning kommer det fram en person och berättar att "Din väska har hamnat i ett annat land, men vi vet inte var". Min kära väska som betyder mycket för mig, innehållet är obytbart. Man vill bara ha hem den, tänk om man inte hittar den. Eller ännu värre är det om en annan person har tagit den.

Just nu är min väska borta... Hit kommer den nog, men till mig? Jag hoppas att det är jag som får den i slutet.

I don´t know what to say... I miss you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0