HELT FEL! Emilia Svensson, du är DUM I HUVUDET!
Jag känner mig så fruktansvärt illa behandlad. Varför är det alltid jag som får skiten fast jag inte har gjort något. Eller ja i deras ögon är ju jag den felande länken. "Emilia Svensson, du är dum i huvudet!" OOOkej, tack så mycket. Jag försöker, anstränger mig och verkligen (tycker jag och jag gör det med) ställer upp, men tydligen så allt jag gör är bara fel.
Finns det något rätt på mig, är jag bara helt fel? Jag som trodde och tyckte att allt var bra. Jag trivdes till och med med att vara där. Men tydligen så är jag inte välkommen där mer. Jag tvingar er inte! Jag ska inte komma fler gånger! Var inte rädda för det. Men innan ni öppnar munnen och snackar om MIN blogg (ni måste inte ens läsa den!) så kan ni ju kanske läsa ordentligt! Denna texten handlar inte on när ni skilde er pappa! Den handlar om min, Emelie, Jesper, Markus, Cacce, Sibbe och Fiddes sommar tillsammans! Mina fina kompisar!
"Idag har jag och mamma varit och fikat, hyrt film, köpt hostmedicin till mig och handlat mat:) När vi kom hem igen så satte vi oss i kökssoffan och snackade lite om tiden som gått. Helt otroligt att det gått snart sju år. Och man kommer ihåg så sjukt mycket ändå.
Älskar att tänka tillbaka på den sommaren. När vi låg på asfalten och pratade och tittade på stjärnorna. Eller när vi tältade:) Jag ångrar inte en sekund allt som hände då. Och jag är nog inte ensam om att känna så:) ALLT hände den sommaren. Och det roliga är att vi, trots att en HEL DEL har hänt under åren, fortfarande har kontakt med varandra."
Ni skilde er sent på vintern, inte på sommaren! Har vi tältat någon gång eller legat på asfalten och kollat på stjärnor? Nope, skulle inte tro det! Att ni skilde er har jag aldrig tyckt varit kul! Jag har mått skit av det! Så kom inte och säg en sån sak!
Och om man är så rädd så man inte ens kan tycka att det är fel att säga att någon annan är dum i huvudet, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Men vill ni ha det så här så ska jag inte störa igen. Jag håller mig borta. Jag lovar!
Och en sak till, varför jag skriver allt detta här är för att jag får det aldrig sagt annars. Där finns alltid någon som ska överrösta och skrika på mig så jag får aldrig något sagt. Jag blir bara överkörd! Men jag är ju bara 20 och ni är 47 som sagt! Shit alltså! Handlar det verkligen bara om ålder?
Finns det något rätt på mig, är jag bara helt fel? Jag som trodde och tyckte att allt var bra. Jag trivdes till och med med att vara där. Men tydligen så är jag inte välkommen där mer. Jag tvingar er inte! Jag ska inte komma fler gånger! Var inte rädda för det. Men innan ni öppnar munnen och snackar om MIN blogg (ni måste inte ens läsa den!) så kan ni ju kanske läsa ordentligt! Denna texten handlar inte on när ni skilde er pappa! Den handlar om min, Emelie, Jesper, Markus, Cacce, Sibbe och Fiddes sommar tillsammans! Mina fina kompisar!
"Idag har jag och mamma varit och fikat, hyrt film, köpt hostmedicin till mig och handlat mat:) När vi kom hem igen så satte vi oss i kökssoffan och snackade lite om tiden som gått. Helt otroligt att det gått snart sju år. Och man kommer ihåg så sjukt mycket ändå.
Älskar att tänka tillbaka på den sommaren. När vi låg på asfalten och pratade och tittade på stjärnorna. Eller när vi tältade:) Jag ångrar inte en sekund allt som hände då. Och jag är nog inte ensam om att känna så:) ALLT hände den sommaren. Och det roliga är att vi, trots att en HEL DEL har hänt under åren, fortfarande har kontakt med varandra."
Ni skilde er sent på vintern, inte på sommaren! Har vi tältat någon gång eller legat på asfalten och kollat på stjärnor? Nope, skulle inte tro det! Att ni skilde er har jag aldrig tyckt varit kul! Jag har mått skit av det! Så kom inte och säg en sån sak!
Och om man är så rädd så man inte ens kan tycka att det är fel att säga att någon annan är dum i huvudet, då vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Men vill ni ha det så här så ska jag inte störa igen. Jag håller mig borta. Jag lovar!
Och en sak till, varför jag skriver allt detta här är för att jag får det aldrig sagt annars. Där finns alltid någon som ska överrösta och skrika på mig så jag får aldrig något sagt. Jag blir bara överkörd! Men jag är ju bara 20 och ni är 47 som sagt! Shit alltså! Handlar det verkligen bara om ålder?
Kommentarer
Trackback
