acceptans

Just nu sitter jag i soffan och borde som alltid annars ligga och sova för länge sen. Men, så är det inte i mitt liv just nu. Och just nu kände jag för att blogga lite.

Fick nog precis en uppenbarelse, en sån där när lampan tänds och man bara "ja just det!". Jag har nu under två års tid haft det rent ut sagt förjävligt med att acceptera att min biologiska pappa är som han just är. Jag har insett att hur vi än vrider och vänder på allt så funkar vi inte ihopa, vi är för olika och för långt ifrån varandra på alla plan.

Jag har mått dåligt och mått bra om vartannat och försökt komma över känslan att bli lämnad. För det ska ju inte vara så egentligen. Man ska ha sin mamma och sin pappa och dom ska alltid finnas där vad som än händer. Men inte i mitt liv, och det har varit väldigt svårt att acceptera. Men nu gick det upp för mig!

Jag har ju faktiskt en pappa i PerOla, under den tiden som mamma och PerOla varit tillsammans har han alltid ställt upp och funnits där vad som än hänt. Om man behövt prata, haft problem av alla dess slag, låna pengar eller bara behövt sällskap. Han finns där oavsett vad! Jag har vetat det innan också men kanske inte känt och fått upp ögonen för det förrän på senare tid. Han finns där vid sidan precis som en pappa ska finnas.

Jag önskar av hela mitt hjärta att alla skulle haft det så som jag har det just nu. Man kan inte ha bätte föräldrar än mina! Mamma och PerOla betyder allt för mig.

Jag är på god väg att omge mig med människor jag älskar och tycker om mig för den jag är, för det är vi alla värda. Acceptera situationer man är i just nu för att kunna hantera nuet.

Jag älskar oss för dom vi är!

Nu ska jag ta med mig min älskling och gå ner och bädda ner oss. Ska bli mysigt!

Hoppas att ni får en underbar dag och stanna upp och se vad som finns runt dig, vilka som finns runt dig.
Älska!

Jag Älskar Dig, alltid! <3

Kommentarer
Postat av: Mamms

Min älskade fina tös.

Dina insikter och tankar berör och lägger sig långt inne i mitt hjärta. Jag är så tacksam och lycklig över att du är du, din förmåga att läka och gå vidare i ditt liv. Min kärlek till dig och Amanda går över alla gränser, och när ni blir så illa behandlade som ni blivit båda två, brister mitt hjärta. Men jag har nu också insett vilka starka förmågor ni har båda två att både läka och inse ert värde.



Lev ditt liv så som du är värd min älskade tös, och njut av dina framgångar och de som älskar dig, vi är alla här för att stanna :o)



Innerlig kärlek är stark, sann och evig.



Jag älskar oss för dom vi är!



2011-11-19 @ 08:32:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0